Är skjutbanor en miljöfara?

Foto: fotogrph

Foto: fotogrph

SVT har publicerat tre artiklar om miljöriskerna med skjutbanor. Här är skjutbanorna som kan vara miljöfaraSkyttarna slipper ansvaret för blyet och 100 ton bly i skjutbanan.

SVT:s påståenden kan emellertid ifrågasättas: I den första  första artikeln skriver man:”Totalt har 101 av de drygt 3 000 skjutbanorna i Miljöpejl tilldelats riskklass 1 eller 2, mycket stor respektive stor risk.”

I verkligheten handlar det inte om skjutbanor som konstaterats vara miljörisker utan om skjutbanor som sorterats ut som möjliga miljörisker. 19 av de skjutbanorna har redan undersökts och befunnits inte behöva åtgärdas: 18 av dem efter inventering och den sista efter en djupare huvudstudie. De hör med andra ord egentligen inte hemma på den här listan. Resterande 82 skjutbanor väntar på förstudie eller har pågående förstudie. Ingen skjutbana på listan har hittills krävt åtgärd.

Den skjutbana för vilken det finns en avslutad huvudstudie, ”Skjutbana, Lid-sjöbotten” i Gnosjö, utreddes redan 2003. Skjutbanan användes för hagelskytte från 1940 fram till 1986. Studien fann stora mängder bly i marken och även i den intilliggande Lidsjön. Men blyet förefaller stanna kvar och inte sprida sej. Vattenflöden nedströms innehåller bly-nivåer som av Naturvårdsverket bedöms som låg risk för biologiska effekter. Ingen grundvattenpåverkan bedöms kunna ske från det förorenade området i Lidsjön eftersom det är ett utströmningsområde. Blyhalterna på området bedöms ha negativa effekter för landlevande organismer, vattenlevande organismer och sedimentlevande organismer. Men studien tillägger att ”en stor del av blyet föreligger förmodligen i bunden form, främst till organiskt material. Detta bly är troligen inte biotillgängligt i någon större utsträckning. Inga undersökningar av hur stor andel av blyet som är bioltillgängligt har utförts. Risken för effekter på både vatten- och sedimentlevande organismer kan därför ha överskattats något i ovanstående bedömning”. Resultatet av utredningen är att de åtgärder som redan gjorts (en aukustisk fågelskrämma för att minska risken att sjöfåglar äter blyhagel) är fullt tillräckliga, tillsammans med ett kontrollprogram av ytvattnet.

Sammanfattningsvis kan man säga att korrekt anlagda kulfång generellt har ringa inverkan på omgivande miljö då blyet stannar kvar i kulfånget. Under vissa omständigheter har man kunnat visa att blyet lakas ur snabbare. Det handlar då om mycket sura miljöer (pH < 5) (Qvarfort 2004) med låga halter av sulfatjoner (Naturvårdsverket, rapport 5592, 2006).

Anledningen till att denna typ av anläggning inte rekommenderas för utredning är för att de generellt anses säkra eftersom mycket litet av det bly som finns bedöms nå utanför själva kulfånget (Qvarfort 2004).

Vapenfakta.se har sammanställt en sida om skjutbanor för kulvapen ur en miljöaspekt. Denna sida kommer senare att utökas med skjutbanor för hagel samt jakt. För den som vill fördjupa sig vidare rekommenderas Vitbok – om bly i kulfång som ett bra första steg.

Flattr this!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *